I'm bound To wander down that one way road. And I realise all about your lies. But I'm no wiser than the fool I was before.

Jag vill ha den där, looking out the window on a rainy day while listening to the perfect song-stunden..
eller när man sitter på en buss, utan att veta vart man är på väg, inte bry sig om vart man är på väg, inte bry sig om vad som händer i hemmet, i skolan, bland vänner, i dansen. Bara åka. Älskar såna stunder.

Men det kommer jag nog inte få göra på länge. Mycket skit som jag måste ändra på, sluta vara som jag är överhuvudtaget, menar den jag har blivit.
Jag fortsätter att leta efter de enkla vägarna ut, inget är svårt, så vad håller jag på med?
När förlorade jag den där, fuck it.
Hoppas saker inte fixar sig, så jag lär mig en läxa. För engångsskull, kan jag bara få känna den där you lose- känslan.

Jag fick en sån ångest när jag hörde det som hänt under en så kort tid, men det finns inget jag kan göra. Det finns inget du kan göra, så varför fortsätta föra vidare denna skuld. Det väger på oss båda. Jag vill känna den där I don't give a fuck-känslan som vi alla kände när vi va små.

Jag brydde mig så mycket när jag var liten, om vad mina vänner tyckte om mig. Min närmaste vän, jag har ett minne från när vi var små, ett minne jag aldrig kommer glömma för den dagen var dagen jag för första gången tänkte, den här tjejen som sitter brevid mig dag in och dag ut får gilla mig som jag är, det är tråkigt att vara tyst.
Sen släppte jag loss i mitt rum, lät fantasin flöda och skrattade som aldrig förr, kommer aldrig glömma blicken hon gav mig heller. Även om du kanske inte kommer ihåg. I do.
I love walking down memory lane.

fler minnen fler minnen. 

När gruppen uppträdde varje helg i 3 eller 4 veckor. Sommaren var nästan över, solen var ute men det var ändå kallt. Precis innan vi skulle uppträda och vi stod utanför omklädningsrummet. (såg bilden på dig i din blogg Denise, skansen Linné remember?).  

Eller "Skit i lektionen vi tar en promenad" första spring-day.



but the most precious of all memories, is mine to keep

Paolo Nutini – Last Request - Live & Acoustic Version recorded at bush studios


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0